tisdag, februari 7, 2012

En tragisk historia

Skrivet av Lova den 2009-11-16

Idag dog jag lite.

Nu håller vi för fullt på med vårt slutprojekt i sömnad. Många syr ytterplagg så jag ville ju inte vara sämre så jag ritade en kappa som är lite sjömansinspirerad med den (nästan) klassiska kragen och massor veck där bak. Denna skapelse tänkte jag mig i vitt. Inte optisk vit utan lite naturfärgad så där.

För er som inte känner till det så finns det inga vita yllertyger i hela Stockholm. Åtminstone fanns det inga när jag letade för några veckor sen. Så när jag inte hade något annat val än att byta färg köpte jag ett blått tyg som var okej, varken mer eller mindre. Nu har jag kämpat med med att försöka tycka om det ett tag och framför allt försöker jag intala mig att vitt bara skulle vara hemskt opraktiskt. Men det har gått så där, ärligt talat. Det är inte alls vad jag ville ha.

Sen idag fick jag för mig att gå förbi Dolly’s på vägen hem för att se om jag kunde hitta något billigt trikåtyg.

Och vad ligger där om inte en hel rulle naturvitt perfekt tjock kapptyg och hånflinar åt mig. Jag blev så arg att jag ville drämma rullen i huvudet på någon. Alternativt lägga mig mitt på Odeplan och vänta tills fyrans buss kom och körde över mig. Jag kunde inte ens vara kvar i affären utan var tvungen att klappra iväg till tunnelbanan där jag med mord i blicken stirrade ut mina medpassagerare ända vägen hem.

När jag sms:ade en klasskompis om hur ödet hoppar jämnfota på mig så påpekade hon att jag kan ju köpa tyget och sy något annat och det och det har hon självklart rätt i. Det kommer jag nog göra.

Men jag kommer ändå ha svårt att titta min blåa kappa i ögonen efter det här. Den är helt enkelt inte så älskad som min vita kappa hade varit.

top
free hit counter