Om att undervisa

Skrivet av Lova den 2010-09-22

Innan sommaren så visste jag inte riktigt hur min höst skulle se ut och vad jag ville göra. Det enda jag egentligen visste var att jag inte var sugen på ett nio till fem-jobb igen. Jag tänkte att jag nog hellre gjorde massa olika saker. Efter att ha blivit tipsad av Fröken Randig så hörde jag mig till ABF Stockholm och frågade om det hade behov av en cirkelledare i mönsterkonstruktion och kanske även i sömnad. Jag både trodde - och helt ärligt hoppades jag lite - att de inte skulle ha det. Men de blev tvärt om väldigt glada för deras konstruktionslärare hade precis slutat och de hade ingen till hösten. Och angående sömnaden så brukade grupperna bli fulla så det var inte omöjligt att en ny skulle startas.

Sen gick hela sommaren och jag tänkte på det ibland med lite pirr i magen tills jag en dag i september fick ett meddelande om att konstruktionskursen var fullbokad! Liksom en kurs i sömnad. Åh, där slog ångesten till. Den där men-vad-kan-jag-om-det-här-egentligen-ångesten. Men jag gjorde en kursplan och har förberett mig så mycket jag kunde. Men sova, det slutade jag nog lite med sista dagarna innan.

Men igår så var oundvikligt för klockan sex skulle tio personer dyka upp och vilja lära sig mönsterkonstruktion. Av mig. Du ska nog inte skylta med att det är första gången du har den här kursen, tipsade den den snälla kursansvariga på ABF. Jag gjorde alltså mitt bästa för att låtsas som att det här, det här har jag gjort alltid. Men det gick bra. Jag tror att jag fortfarande har vissa formuleringar ringande i mina öron som mina lärare sa till mig för inte allt för länge sen. Så nu när jag har klarat av första gången så tror jag att det kommer bli väldigt bra. Det känns så nu iallafall. Men lite galet är det iallafall.

Och på måndag så börjar en kurs i sömnad.