torsdag, december 14, 2017

Om slöjd

Skrivet av Lova den 2012-03-10

Slöjden i skolan tycks vara ett ämne som engagerar många, vilket är spännande. Omgiven av aktiva slöjdlärare som brinner för sitt ämne sitter jag och lyssnar på magin som sker i slöjden år 2012. Det känns som en trevlig utveckling.

Jag var inte speciellt förtjust i slöjd. Då handlade det mer om att göra rätt än att utveckla sitt eget skapande. Problemlösning och egna idéer fanns inte heller på agendan.
Min uråldriga syslöjdstant uppskattade inte inte alls när jag istället för att göra den obligatoriska grytlappen i grönt och rött lagom till jul spejsade till det i limegrönt och rosa. Trots att virkning var korrekt utförd. Det kom heller inga stående ovationer när jag och en kompis istället för balklänningen som man förväntas sy i nian komponerade varsin hockey-tröja.
Resultatet lät inte vänta på sig. Jag var inte godkänd i slöjd i mitt slutbetyg. Jag tror dock inte att allt kan skyllas på hockey-tröjan och grytlappen. Jag hade säkert en del frånvaro också.

Om jag hade fått möjlighet att dela ut betyg på mina kurser jag har lett hade jag gett högsta betyg till de som slängde sig med huvudet före och vågade prova nya saker. Som trots att jag avrådde från vissa grejer hävdade med bestämdhet att de ville se själva hur det skulle bli och skrattade när det blev som jag hade förutspått. Jag skulle ge höga betyg till de som vågar tro på sin egen förmåga att skapa något och som löser de problem som uppstår på vägen. För mig är det var kreativitet handlar om och det borde slöjden också fokusera på. Inte vem som syr den snyggaste raksömmen eller väljer den färgkombon som läraren gillar. Det handlar om om att det ska vara så himla kul att skapa något att man dör lite om man inte får göra det.

Därmed inte sagt att jag inte lärde mig massa i både trä och textilslöjden - för det gjorde jag verkligen. Jag hade aldrig börjat sy på min systers gamla symaskin, med så mycket glapp i kontakten att man får tvungen att gasa med viss finess, om jag inte hade någon grund att stå på. Om ni inte har tröttnat på att läsa om mina tankar om slöjden så kommer ytterligare ett bidrag till debatten i form av en debattartikel jag skrev till skolan.

Slöjdens pedagogiska betydelse för ett självständigare och klokare Sverige

Ibland kommer det plötsligt farande. Ett påstående lika befängt i mina öron som förnekelsen av förintelsen måste te sig för historiker. Nämligen att vi borde avskaffa slöjd som ett obligatoriskt ämne i skolan. Ivrarna för detta hävdar att det man lär sig i slöjden är minsann ingenting de någonsin har haft nytta av i livet. Vem är det som sitter hemma och snickrar en låda eller syr en klänning 2012 frågar de sig. Många, skulle jag vilja säga. Intresset ökar för intresset för hantverk, och har gjort se sista åren. Studieförbunden utökas ständigt med hantverksrelaterade kurser och de fylls snabbt på med deltagare. Vart läggs grunden för dessa intressen om inte i skolslöjden?

Slöjden infördes som ett obligatoriskt ämne i den Svenska skolan år 1955 vilket torde betyda att större delen av befolkningen som är under 65 och som genomgått en svensk grundskola har haft slöjd under sin skoltid. Hur kan man då göra tvärsäkra uttalanden när man inte har upplevt ett liv i avsaknad av slöjd.

När ni står där och snickrar på sommarstugan, är det inte rätt skönt att kunna skilja mellan hammaren och sågen? Eller ha fått träna på att spika i en spik rätt. Eller fått klura lite på hur man bygger en låda på bästa sätt, bara att numera är lådan en veranda som ska vara klar till midsommar men du är inte orolig för det här har du gjort förr. Bara i lite mindre format i slöjdsalen.

När jeansen ska lagas börjar du kanske först hyperventilera över att du inte vet hur du ska trä symaskinen tills du inser att det vet du visst. För även om du aldrig har ägt en symaskin själv så vet du hur man gör. När knapparna ramlar av är det inga problem och när gardinerna släpar i marken för att din lägenhet inte har 3,5 meter i takhöjd kan du korta dem utan att konsumera en bag-in-box för att hålla stressnivån nere.

Men den största vinsten med slöjden är inte den håller konsumtionen av lådvin nere. I slöjden utvecklas elevens kognitiva förmågor genom att tänka i banor som inte finns i andra skolämnen. I slöjden tränar eleverna på att lösa konkreta problem som uppstår i skapandeprocessen. Slöjden handlar inte om att bygga den snyggaste lådan - det handlar om det man lär sig på vägen. I ett bygge av det här slaget går det att involvera så mycket mer än bara hantverket. Kunskap om materialet, om miljön och matematik för att bara nämna några.

Utöver det så är det få saker som skapar ett sådant välbefinnande hos människan i allmänhet än att kunna hålla upp något och säga; ‘det här har jag gjort’. Varför är det inte något som våra barn ska få uppleva när vi fick det? Om slöjden möjligtvis ska kritiseras för något är kanske att många skolor inte tar den på allvar. De förstår inte vad som händer inne i slöjdsalen och vilken magi som sker bakom dörrarna. Jag förutsätter att folk som säger att slöjden borde avskaffas snart hittar något annat att reta sig på - för slöjden ska ingenstans.

top
free hit counter