Och vet ni? Jag läser bara bloggar som skrivs av tjejer. Jag vet faktiskt inte varför men jag antar att det beror på att tjejer är en smula överrepresenterade i bloggvärlden. Men jag blir dagligen facinerad över den kreativiet som finns där ute. Det sys, stickas, fotas, ritas och målas om vart annat i de bloggar jag läser. Shoppas gör det visst en del också.. Jag blir så glad över att varje dag kunna ta del av andra människors liv. Jag tyker att det är fantastiskt.

Ibland när jag inte kan sova för att jag är ledsen brukar jag lyssna på The worrying kind och göra pirutter i vardagsrummet. Oftast känns det faktiskt mycket bättre efteråt. Om inte annat somnar jag av utmattning efter ett ha snurrat runt runt en stund. Måndagar och tisdagar är det datakonstrukion och jag kan verkligen inte komma över hur svårt jag tycker att det är. Oftast vill jag bara gråta dessa dagar men idag ska jag försöka ta det lugnt, tänka på vad som är bra och kanske lyssna på Maia Hirasawa. Kanske kan det hindra mig från att vilja döda någon idag. Vi får se.

I helgen har jag och finaste Sophie lekt i en studio tillsammans med några andra. Många många bilder blev det och en del är så fina att jag nästan vill gråta lite. Här är några av dem på mig som jag tycker bäst om just nu men det finns några hundra till så det lär nog dyka upp en och annan här framöver.

Mitt hår har krisat lite på sista tiden. Först gick jag och drog jättelänge på att färga utväxten för att jag lovade min frisör att hon skulle få färga ljusare och göra slingor istället för att bleka eftersom det har börjat gå av lite här och där och då var det tvungen att vara längre. Sen tröttnade jag på det och lät en kompis bleka det istället och då blev det lite konstigt. Så jag drog på det lite till men idag har jag äntligen gjort något åt det. Så nu är det lite mer rödblont istället och jag bjuder på en knasig bild för att visa det.
Det är ju väldigt svårt att försöka förklara en färg man tänker sig i huvudet men tydligen var det Strawberry Blonde jag hade tänkt på så det var ju bra, nu vet jag.

Om det finns minsta lilla möjlighet att överanalysera saker gör jag det. Om och om igen. Det är sällan jag gör något som jag inte har tänkt igenom minst hundra tusen gånger. Det dumma är att det inte är säkert att det blir ett bättre beslut för det eftersom jag har varvat mina tankar så många gånger att jag inte ens minns ursprungstanken. Så självklart går det här igen i allting jag gör så därför får jag ganska lite gjort eftersom jag måste tänka så mycket på det.

Gjört, bara gjört sa min lärare om och om igen när jag satt och vånades över min kapppa i december. Och jag gjorde, gjorde om, började om från början. Jag ritade tre olika kragar och minst lika många ärmar. Jag ägnade en vecka åt att sy ett skärp som jag sen bara slängde bort. Tillslut satt jag natten innan modevisningen och sydde fast foder på en kappa som varken hade veckade detaljer på kragen eller fickor.

Så jag tänkte att jag skulle träna lite på det här eftersom jag märker hur jag upprepar samma mönster om och om igen. Jag började efter ett par glas vin när jag plötsligt kände att jag hade en så mycket mer avslappnad relation till mönsterkonstuktion. Jag hade nämligen en idé om det borde gå att göra en sjömansklänning i trikå. Så jag utgick från ett mönster jag har gjort tidigare men ritade dit en sjömanskrage. Och tänk, det blev bra på första försöket. Sen upptäckte jag att inte hade så mycket tyg så den blev ärmlös men inte ens det bekymrade mig. Det är också tygbrist som gör att underkragen är vit istället för rosa. Men på det stora hela tycker jag faktiskt att det blev över förväntan, antagligen bättre än om jag hade funderat massor. Framför allt är det jäkligt snabbt för att vara jag - två dagar tog det som annars skulle tagit veckor av analyserande.

Jag gissar att den skulle bli ganska snygg i mörkblått eller svart också. Och kanske med ärmar men det får bli en annan gång. Nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om den är söt eller lite konstigt porrig. Rosa är den iallafall så att det förslår.

Den här videon får mig att le under hela tiden som jag ser den. Jag blir dessutom himla sugen på att sy, trots att jag gör det nästan hela tiden ändå. Det är värt att kolla igenom hela för den innehåller förutom fina kläder en hel del bra sömnadstips.

Jag har lite panik just för jag vill inte att vintern ska vara över. Jag vill ha massor av snö och kyla, inte plusgrader och snöslask. Idag tog jag på mig gummistövlar för att slippa hoppa runt massa vattenpölar och det funkade finfint. Faktum är att jag inte för allt för länge sen hade dessa gummistövlar större delen av en vinter för att jag inte hade några vinterskor.

Det blir lätt outfit-bilder på morgonen när jag jag ska fota mig själv och har lite bråttom. Men idag blev allt skit och jag hann inte göra något åt det. Dessutom tappade jag min finaste ögonskugga i golvet, vilket var så irriterande att jag bara ville skrika högt eller gråta en skvätt. Istället tog jag på mig mina polarstövlar och gick till Liljeholmen. Det är lite bisarrt när det är massa människor där det inte brukar vara några vid den tiden på morgonen och alla har samma mål. Lite som om att det vore krig. Förresten så var det tydligen värsta tumultet där igår och jag var där. Bara det att jag kollade på alla människor, insåg att det aldrig skulle gå och gick hem istället.