Jag pluggar rätt mycket hemma nu och det kan bli både ensamt och lite tråkigt ibland. Då får man roa sig bäst man kan. Jag gör det med min tesil som ser ut som en robot och en jättegul minitermos. Då känns det plötsligt som att man har picknick i vardagsrummet. Appropå gula saker så fortsätter besattheten så det kan nog fylla ett inlägg snart igen.

En som som alltid förvånar och imponerar mig lite varje år är upptäckte att jag en gång i tiden inför en fjällresa tog mig tid att sy ett snowboard-fodral. Jag minns inte exakt hur jag resonerade men på något sätt måste jag ha tyckt att det kändes viktigt. Det jag däremot minns var jag skapade mönstret genom att mäta ett annat fodral, mäta den brädan som passade i det fodralet, räknade ut hur många procent mindre min var och därmed hur mycket mindre mitt fodralet skulle vara. Det gör mig imponerad än idag. Kanske inte själva räknandet - utan att jag faktiskt la ner en hel helg på projektet när jag kunde ha travat iväg till närmaste sportaffär och köpt ett fodral för 200 kr istället. Men då blir det ju inte så här tjusigt å andra sidan. Jag lovar att jag aldrig har haft något problem med att identifiera mina prylar i olika skidrum genom åren och det är ju en klar fördel. Det blåa tyget är bävernylon och på ovansidan är det spetstyg med bävernylon i botten. Sen är det band å grejer och sen två dragkedjor som möts i mitten eftersom jag inte hittade en dragkedja som var tillräckligt lång.

Så nu vet ni det.

Jag var inte speciellt förtjust i slöjd. Då handlade det mer om att göra rätt än att utveckla sitt eget skapande. Problemlösning och egna idéer fanns inte heller på agendan.
Min uråldriga syslöjdstant uppskattade inte inte alls när jag istället för att göra den obligatoriska grytlappen i grönt och rött lagom till jul spejsade till det i limegrönt och rosa. Trots att virkning var korrekt utförd. Det kom heller inga stående ovationer när jag och en kompis istället för balklänningen som man förväntas sy i nian komponerade varsin hockey-tröja.
Resultatet lät inte vänta på sig. Jag var inte godkänd i slöjd i mitt slutbetyg. Jag tror dock inte att allt kan skyllas på hockey-tröjan och grytlappen. Jag hade säkert en del frånvaro också.

Om jag hade fått möjlighet att dela ut betyg på mina kurser jag har lett hade jag gett högsta betyg till de som slängde sig med huvudet före och vågade prova nya saker. Som trots att jag avrådde från vissa grejer hävdade med bestämdhet att de ville se själva hur det skulle bli och skrattade när det blev som jag hade förutspått. Jag skulle ge höga betyg till de som vågar tro på sin egen förmåga att skapa något och som löser de problem som uppstår på vägen. För mig är det var kreativitet handlar om och det borde slöjden också fokusera på. Inte vem som syr den snyggaste raksömmen eller väljer den färgkombon som läraren gillar. Det handlar om om att det ska vara så himla kul att skapa något att man dör lite om man inte får göra det.

Därmed inte sagt att jag inte lärde mig massa i både trä och textilslöjden - för det gjorde jag verkligen. Jag hade aldrig börjat sy på min systers gamla symaskin, med så mycket glapp i kontakten att man får tvungen att gasa med viss finess, om jag inte hade någon grund att stå på. Om ni inte har tröttnat på att läsa om mina tankar om slöjden så kommer ytterligare ett bidrag till debatten i form av en debattartikel jag skrev till skolan.

Slöjdens pedagogiska betydelse för ett självständigare och klokare Sverige

Ibland kommer det plötsligt farande. Ett påstående lika befängt i mina öron som förnekelsen av förintelsen måste te sig för historiker. Nämligen att vi borde avskaffa slöjd som ett obligatoriskt ämne i skolan. Ivrarna för detta hävdar att det man lär sig i slöjden är minsann ingenting de någonsin har haft nytta av i livet. Vem är det som sitter hemma och snickrar en låda eller syr en klänning 2012 frågar de sig. Många, skulle jag vilja säga. Intresset ökar för intresset för hantverk, och har gjort se sista åren. Studieförbunden utökas ständigt med hantverksrelaterade kurser och de fylls snabbt på med deltagare. Vart läggs grunden för dessa intressen om inte i skolslöjden?

Slöjden infördes som ett obligatoriskt ämne i den Svenska skolan år 1955 vilket torde betyda att större delen av befolkningen som är under 65 och som genomgått en svensk grundskola har haft slöjd under sin skoltid. Hur kan man då göra tvärsäkra uttalanden när man inte har upplevt ett liv i avsaknad av slöjd.

När ni står där och snickrar på sommarstugan, är det inte rätt skönt att kunna skilja mellan hammaren och sågen? Eller ha fått träna på att spika i en spik rätt. Eller fått klura lite på hur man bygger en låda på bästa sätt, bara att numera är lådan en veranda som ska vara klar till midsommar men du är inte orolig för det här har du gjort förr. Bara i lite mindre format i slöjdsalen.

När jeansen ska lagas börjar du kanske först hyperventilera över att du inte vet hur du ska trä symaskinen tills du inser att det vet du visst. För även om du aldrig har ägt en symaskin själv så vet du hur man gör. När knapparna ramlar av är det inga problem och när gardinerna släpar i marken för att din lägenhet inte har 3,5 meter i takhöjd kan du korta dem utan att konsumera en bag-in-box för att hålla stressnivån nere.

Men den största vinsten med slöjden är inte den håller konsumtionen av lådvin nere. I slöjden utvecklas elevens kognitiva förmågor genom att tänka i banor som inte finns i andra skolämnen. I slöjden tränar eleverna på att lösa konkreta problem som uppstår i skapandeprocessen. Slöjden handlar inte om att bygga den snyggaste lådan - det handlar om det man lär sig på vägen. I ett bygge av det här slaget går det att involvera så mycket mer än bara hantverket. Kunskap om materialet, om miljön och matematik för att bara nämna några.

Utöver det så är det få saker som skapar ett sådant välbefinnande hos människan i allmänhet än att kunna hålla upp något och säga; ‘det här har jag gjort’. Varför är det inte något som våra barn ska få uppleva när vi fick det? Om slöjden möjligtvis ska kritiseras för något är kanske att många skolor inte tar den på allvar. De förstår inte vad som händer inne i slöjdsalen och vilken magi som sker bakom dörrarna. Jag förutsätter att folk som säger att slöjden borde avskaffas snart hittar något annat att reta sig på - för slöjden ska ingenstans.

Och börjat uppmärksamma saker i min ägo som är gula.

Sen har det bara eskalerat och nu ser jag bara de gula kläderna när jag kommer in i en affär.

Sen kunde jag inte hålla mig utan köpte en gul stringhylla som nu sitter i köket och bara väntar på att bli fylld av fina (gula) saker. Och annat så klart också. Idag var jag på en loppisrunda som resulterade i både en ny tekanna och några burkar som jag tänkte skulle få flytta in på hyllan. Det blir bra

Då passar det ju förträffligt bra att åka skridskor. Här ser jag ut att åka jättesnabbt. Det gjorde jag inte. Sen hamnade jag lite ur fokus.

Skor som inte var mina.

Som bloggare är det viktigt att dokumentera. Fast jag tycker att jag har sjukt snygga skridskor också. Sen har jag mest pluggat resten av helgen. Jag var nog lite självgod där i början och trodde att jag skulle få så mycket fritid att jag nästan skulle dö. Hittills har det varit precis tvärt om. Men jag skyller på lite allmänt bok- och teknikstrul som gjorde att jag hamnade lite efter i början och saker tenderar ju att läggas lite på hög när man vänder ryggen till. Gissningsvis är jag i fas lagom till kurserna slutar. I mars.

Jag är fortfarande väldigt förtjust i flätor, jag tror att det kommer dröja innan jag tröttnar på dem faktiskt. Det här är dock inte från idag för idag har jag suttit och gjort en översikt över allt jag behöver göra i skolan ända sedan jag gick upp. Nu är jag precis klar och firar med att blogga och dricka kaffe.
Förra terminen började jag läsa Pedagogik på Stockholm Universitet och nu läser jag termin två. Sen läser jag en extra kurs om Slöjdpedagogik för att den verkade vara så himla rolig. Hur som helst är det rätt mycket att läsa så nu kommer jag ha koll. Förhoppningsvis.
Jag är så himla irriterad på mig för för jag har tappat bort fjärrkontrollen på min kamera. Det har jag förvisso gjort förut - den är ju jätteliten men nu verkar den vara mer borta än vanligt. Det gör det så himla mycket svårare att fota saker och då känns det lite meningslöst att blogga också. En blogg utan bilder är ju oftast ingen rolig blogg, särskilt inte om den ska handla om saker jag gör. Men den kanske helt magiskt dyker upp snart. Jag hoppas det.

Nu till våren ska jag bara vara student och det känns som en väldigt slö och behaglig tillvaro i jämförelse. Förutom en sak. Jag fungerar inte riktigt utan rutiner och tider att passa. Jag har min ateljé tio min gångväg från där jag bor och ändå kan det ta mig en halv dag att komma dit. Konstigt nog känns studentlivet som en större utmaning än att bolla runt 200% sysselsättning. Så egentligen vill jag ha ett nytt jobb men jag ska försöka hålla mig. Folk säger att 150% studier på universitet ska vara tillräckligt så jag ska försöka nöja mig med det.

Och vad bilden hade med inlägget? Absolut ingenting. Vi fick en glittrig blomma på nyår och jag fotade den när jag egentligen borde skrivit tenta. Och vad jag ville säga med inlägget? Det vet jag inte så noga heller men nu är det sagt. Imorgon börjar mitt nya liv utan rutiner. Men jag gissar att det är upp till mig att skapa nya.

Jag skojar faktiskt inte när jag säger att den här våffeltången är från 1992 och jag fick den i födelsedagspresent när jag fyllde åtta år. Vid högtidliga tillfällen får den komma fram.

Klänningen har jag faktiskt inte sytt själv i år utan den kommer från Kate Moss/Topshop för några år sen. Jag hade aldrig orkat sy fast alla de där paljetterna själv. Jag har dock precis sytt en klänning men den kändes inte riktigt rätt som nyårsklänning så den blir fotat vid ett senare tillfälle.

Nu har jag snöat in lite extra på utbakade flätor vilket jag tycker är mycket snyggare än inbakade. Det var allt för den här gången men jag kommer snart tillbaka.

Nu är det väl hög tid att det blir sömnads-relaterade inlägg i den här bloggen tycker jag. Jag har faktiskt sytt en hel del på sista tiden men inte kommit någonstans känns det som. Dock lyckades jag ta tag i och förverkliga min plan om att göra ett mönster till byxdress med sjömanskrage. Och detta är resultatet i ett utvecklat toile-stadiet. Jag sydde först en riktigt skräpversion för att kolla hur mönstret funkade lite grovt. Ändrade lite grejer och sydde den här som syns på bilderna. Dock saknas fickor och lite andra detaljer eftersom jag fortfarande var osäker på passformen och inte ville lägga ner för mkt tid på den. Men snart finns nog en komplett byxdress på en blogg nära dig.

Ibland blir jag lite extra glad som secondhand-shoppare. Som när jag hittar ett par helt oanvända blåa lackskor med lapparna kvar. De kommer från Vagabond från början och jag är lite nyfiken på när för det känns som att jag skulle ha upptäckt ett par blåa skor och köpt dem genast. Hur som helst, nu hittade jag dem ändå bara att de gick om omvägen via en annan affär.