Idag vaknade jag med en känsla av att jag hade tusen saker att göra. Trots alla smarta appar som jag har till min iphone så har jag ändå ständigt en gnagande känsla att jag missar att göra saker. Så jag gjorde den analoga varianten och nu känns det mycket bättre. Särskilt som redan har diskat.
Idéen från den här klänningen har jag mer eller mindre snott rakt av från en som jag provade på Beyond Retro för ett tag sedan. Men att köpa den hade ju varit alldeles för enkelt (plus att den var lite för liten) så jag sydde en egen istället. Dessutom fick jag ju äntligen användning för det där smågalna rutiga tyget som har varit i min ägo så länge att jag inte ens minns vad det kommer ifrån.
Jag har nog alltid dragit mig lite för att sy just i rutig för att jag har tänkt att mönsterpassning är så fruktansvärt jobbigt. Och det var det också. Men det fina med den här klänningen är att rutorna faktiskt ska ligga lite kors och tvärs så jag behövde bara göra det på bakstycket så det kunde ju ha varit värre. Nu är jag mest glad för att ha ytterliga en klänning som jag tror att jag kommer använda en hel del.
Om ni undrar över de smått galna poserna så var det så himla kallt att jag var tvungen att röra på mig hela tiden för att inte dö lite.
Nu när vintern har gjort ett litet återtåg tänkte jag slänga in en bild på koftan som har hjälpt mig att överleva kylan den här vintern. Jag köpte den på Myrorna nån gång i höstas när jag egentligen var ute och letade fina klänningar. Men det visade sig ju vara ett himla bra köp faktiskt. Jag har haft den under mina alldeles för tunna kappor hela vintern. Frusit har jag förvisso gjort ändå men kanske inte så mycket som jag skulle ha gjort utan. Till nästa vinter: tjock kappa som helst går nedanför rumpan.
Som lärarvikarie tycker jag att det är hemskt mycket raster. Jag är inte van att ha schemalagda raster, förutom lunch då, från tidigare jobb. Där kunde man gå och ta en kaffe ibland kanske. Om ens det. Nu finns det plötsligt tid att göra ingenting flera gånger om dagen. Och ingen stör en heller. Kanske är det annorlunda om man är anställd på riktig men som vikarie är det ganska fritt vad man gör mellan lektionerna. Och varje gång jag är ute och jobbar så tänker jag “varför tog jag inte med mig en bok?”
Därför blev jag glad idag när Never let me go av Kazuo Ishiguro låg och väntade innanför dörren på mig. Har ni sett filmen? Jag såg den för ett tag sen och blev ganska berörd så jag tänkte att jag skulle läsa boken. Jag tror att den kommer vara bra.
Imorgon ska jag förresten ha nior i syslöjd. Jag tror att risken att de syr balklänningar är ganska överhängande. Själv sydde jag ingen balklänning utan en hockeytröja. Såhär i efterhand kan man ju fråga sig varför. Revolt kanske.
Vore det inte kul att göra en film om mönsterkonstruktion sa jag till Jonas.
Jo det vore kul sa han.
Jag kan ingenting om att göra film. Jonas kan ingenting om mönsterkonstruktion.
Men det blir nog en film till slut. Så här ser början ut. Ungefär.
Nu får ni inte kolla för mycket på tyget utan modellen för det här är en provgrej jag har gjort. En utveckling av något som började som en body med kjol och slutade som en klänning. Så kan det gå. Överdelen är dubbel så att man kan använda den utan att nödvändigtvis behöva ha bh under. Sen är det någon halvcirkelkjol-historia till.
Jag funderar på om det här kan vara något att sy upp. Vad tror ni? Är den så enkel att den blir tråkig bara? Kritisera på, jag kan hantera det.
Ibland syr jag saker utan någon som helst anledning. Fast det finns väl oftast en anledning från början antar jag bara att jag har glömt bort den när allt är färdigsytt. Kanske är det när jag får för mig att jag vill prova en grej jag inte har gjort förut. Som en ficka som går från framstycket in på bakstycket. Det är väl det som är lite roligt med den här kjolen, om jag får säga det själv. Annars är det ju mest en kjol. I bävernylon.
Det känns som ett återkommande tema här just nu men bävernylon, som tillsammans med manchester är ett material jag är lite svag för, faller inte heller. Det är stelt och skryklar väldigt mycket. Kombinerat med vecken på framsidan så var det kanske inte ett helt lyckat materialval. Inte alls kan man säga. Jag har inte använt den här kjolen och kommer nog inte göra det heller. Men det var ju kul med fickorna.
Själva ficköppningen är bandkantad.
Så här ser den delen av fickan ut som sticker in på bakstycket. Den här kjolen har ingen sidsöm utan istället är den gjord som en inprovning som försvinner ner i fickan.
Sidan på kjolen.
Tack alla fina som svarade på min undersökning förresten. Särskilt ni som jag inte visste läste innan. Kul att många ser min blogg som en syblogg trots avsaknaden av syrelaterad inlägg under en ganska lång tid.
Jag har börjat jobba som vikarie i texilslöjd. Och då tänkte jag såhär; det kan vara praktiskt att ha byxor på sig om man ska jobba med barn. Men kanske vid andra tillfällen också för den delen. Så jag sydde mig ett par. I manchester.
Det blev ju på det stora hela helt okej bra men jag kan konstatera två saker, manchester saknar fall helt och hållet och är omöjligt att få bra på bild. Så nu vet ni det. Jag har gjort en ny variant av sailorknäppning fram och eftersom ni ville ha mer sytips tänkte jag försöka visa hur jag har löst det med knäppningen. Varning för extremt dåliga bilder men jag har ju sagt att jag ska vara mindre självkritiskt i år så..
Utgångsläget. Dagsljus och mörkblå manchester.
I linningen har jag gjort en riktig knapp och lite längre ner sitter det en tryckknapp. Om man är lite fiffig så kan man ju roa sig med att sätta rätt del av tryckknappen på rätt ställe så att det inte syns så mycket på framsida. När man ändå är i farten kan man ju byta färg i overlocken också.
Det som behövs är en lucka som fälls ner på framsidan och för att det ska fungera så behöver mönsterdelarna gå lite omlott. Sen har jag gjort fickor också men det är ju inte alls nödvändigt.
Såhär ser det ut när byxorna är helt öppna.
Jag gillar själva modellen med den här knäppningen men just de här blev tok för vida även om jag sydde in dem hur mycket som helst. Så det dyker nog upp ett nytt par här framöver. Dock inte i manchester.
Det här verkar ju vara det som gäller nu, att fråga vilka ni är som läser. Jag har funderat på det ett tag så det här kan ju vara ett ypperligt tillfälle. Förresten, är det inte typiskt mig att inte blogga på en månad och sen bara spotta ur mig blogginlägg? Hur som helst blir jag jätteglad om ni vill svara på de här frågorna. Så lovar jag att jobba på mer regelbunden bloggning (igen).
1. Hur gammal är du?
2. Har du en egen blogg? (Lämna gärna adressen!)
3. Har vi träffats i verkliga livet?
4. Minns du hur du hittade hit?
5. Syr du? Stickar? Virkar? Annat relaterat?
6. Om jag skulle ha en tävling här framöver, vad skulle du vilja vinna då?
7. Är det nåt du önskar jag bloggade mer om? Eller kanske mindre?